31 december 2015

Ska År 2016 bli ett år då vi låter barnen visa vägen

Vi önskar er alla

ett Underbart Nytt År 2016

Det är första gången vi firar nyår borta från varandra.
Ingvar i Ubon och jag i Chiang Mai. Omständigheter som vi inte kunde råda över.
Men jag ber att varje syfte och plan i himlen för denna tid ska ske.
 Gud låt Din vilje ske! 
Jesus sa att det alltid finns en skörd. Men vi upplever att vi står inför 
en mycket stor skördetid.
 Jesus sa att vi skulle be för arbetare till skörden. Det håller vi med om.
 Be med oss för villiga arbetare.
I Ubon behöver vi både de som skördar och de som lärjunga-tränar. 
  Det behövs tålamod och ödmjukhet och en massa offer vilja. Bebisar kan inte ta hand om sig själva.
Jag är i Chiang Mai just nu och min bön för denna norra delen av Thailand är att de ska bli villiga att dela med sig av all den godhet de har fått av Gud, till resten av nationen. Här är kyrkor i nästan alla kvarter. Hundratals kristna barnhem. Och kanske tusentals kristna organisationer och stiftelser.
Jämfört med Norra delen är Isaan en öken.
Vi vill se en rörelse av både människor och Guds härlighet spridas ut härifrån.
Idag berättade man för mig att det är barnen i Chiang Mai som är hungriga för Gud.
 I Ubon ser vi att det är barnen som inbjuder Jesus in i sina byar.
Låt år 2016 bli ett år då vi låter barnen visa vägen för oss vuxna in i Guds Rike.

Julfirande 2015


29 december 2015

IMPACT och Gerda M.

Som missionär får man många vänner. Många har satt stora avtryck på mig. Jag kan inte räkna dem alla. Visst påverkas vi när människors närvaro är bärare av Guds närvaro.

Jag gillar ordet IMPACT (intryck, avtryck, spår, märke). Man blir tacksam för alla som välsignat mig utan att varit så medvetna om vad de egentligen gjort. Orsaken är att de gjort småsaker, sagt goda ord (=välsignat=välord) och inbjudit Guds närvaro. Och då har något mycket mer hänt än vad de kunde förstå.

Tyvärr kanske det är först när de dör som man upptäcker att de var bärare av något mycket mycket större än de själva förstod.
När hon fyllde 80.
Gerda Meinusch dog söndagen den 20e dec. Hon skulle resa sig upp från sängen i sitt hem i Chiang Mai, men slant och slog huvudet i ett bordet intill sängen. Hon blev 83 år.

Gerda var en ogift missionär från Tyskland och jobbade mest bland Karenerna i Mea Sareang. Hon var bärare av Livet. Gerda hade upplevt Guds Helige Ande och var in i det sista en ivrig förebedjare. Under åren blev Anna och Gerda nära vänner. Under många år möttes de 1 eller 2 ggr per vecka och år lunch tillsammans. 

Anna åker just nu till Chiang Mai för att tillsammans med Joy och Sidney koordinera och ordna Begravning och Minnesstund. Begravning ordnar mest Kareneran i Mea Sereang som ett Tack för Gerdas missionstjänst bland dem. Minnesstund blir på söndag i Acts Church i Chiang Mai. Bed för Anna som är ombedd att tala.

Detta är kanske inte din musikstil… men nog är Theofin Engström bärare av något större än han själv. Han dog 96 år gammal 2011. Lyssna: https://www.youtube.com/watch?v=pSvbxAyy6Ec

Frågan man får är: Hur kan jag göra det lilla jag kan med Guds närvaro så det blir en IMPACT (intryck, avtryck, spår, märke) mycket större än mig själv? Ingvar


Julen 2012



26 december 2015

Julfirande .... för samhället och församlingarna

Julhelgen här i östra Thailand och södra Laos har mycket aktiviteter. Varuhusen har pådrag med hjälp av Jingle Bell, Tomtar, juldekoration och mycket jul-ståhej. Allt för att sälja mer.

Församlingarna passar nu på att berätta om vad Julen egentligen innebär och sjunger kristna julsånger (Carolling). Sånger med Jesus i centrum.

Igår på juldagen var det ett gemensamt julfirande för alla församlingar här i stan på Lotus parkering. Flera hundra lyssnade. Först var det mycket jultraditioner men så under kvällens gång blev det mer och mer Jesus i centrum. Samlingen varade 3½ timma.

Och idag har vi från R4U varit på 3 plaster samtidigt.
  • 2 till en ny husförsamling.
  • 3 till en liten (5 medlemmar) församling där CSC hade 3 samlingar om barns säkerhet i kyrka och i en regerings skola. På denna plats pågår mycket övergrepp och barnen mår dåligt. Undervisning är 1:a steget att hjälpa dem. Barn och vuxna lyssnade intensivt och hade många frågor. CSC skall följa upp om någon vecka. 
  • 2 (Anna och Jag) var till jul firandet i Bung Ma Laeng 30 KM utanför stan. Willowan (och inte minst barnen) hade jobbat hårt  i 1 månad. Ett 70 tal kom och ..... alla fick höra var Julen handlar om, i ortens Folkets Hus(=Sala).
                                                                                                                                       
    Även en del lyssnade på avstånd. Vem kom:                                                                           2 män kom.                                                                                                                       4-5 mammor.                                                                                                                     10-12 mormor/farmor.                                                                                                       50 talet barn.     

                                                                                 
Det griper oss gång på gång att får dessa barn inte uppleva trygghet, skydd, känna sig älskade och värdefulla, blir de utan tvekan ett lätt byte för människohandel och hamnar i Bangkok eller Pattaya. Burr. Jag gick runt och tog några kort och samtidigt bad:

Gud rädda dessa barn från prostitution:
 Gud rädda detta barn från övergrepp.
Gud rädda denna flicka som har en utländsk förälder. 
Hon bor hos sin mormor. Om det inte blir förebyggande undervisning här både bland barn och bland släktingar så kommer hon 100% säkert att hamna i mörkret. De ser hennes ljusa hy och utseende som en stor ekonomisk tillgång ....... och säljer henne till prostitution. De flesta barnen här bor hos sin mormor. 
                                                     
Vi jobbar både sida vid sida i samhället med CSC och med församlingsgrundande. 

Gud rädda dessa barn och dessa människor från "Herodes"(se Annas blogg http://ingvarandanna.blogspot.com/2015/12/herod-is-not-taking-break-over-christmas.html )


Willovan brinner nu för att plantera en församling till 10 Km bort i:  


Tack för era förböner för barnens säkerhet och församlingsplantering. Ingvar 


Tack för era böner för barnens säkerhet och församlingsplantering. Ingvar

20 december 2015

Vårt Jul & Nyårsbrev .... till dig!

Här hämtar du vårt Jul och Nyårsbrev ... till dig.
Med Jesus i centrum blir julen bäst.

17 december 2015

Barn i risk zonen - angår det oss?

Trafficking
I en av byarna där vi har en ny församlingsplantering kidnappades ett barn mitt på ljusa dagen. Detta barn är spårlöst borta. Inte heller har brottslingarna identifierats. I denna byn berättar man att det har hänt tidigare.  CSC teamet bestämde med evangelisten på plats att komma och undervisa om barns rättigheter och prata med barnen om 3-3-5 och hur de kan skydda sig. Man berättade för alla hushållen att vi samlas i Community Sala’n. 

Det är de äldre, och barnen som kommer. Representativt för Isaan. Alla arbetsföra är borta någonstans och arbetar. En del besöker sina barn någon gång om året. En del vet inte ens vem mamma eller pappa är.

När vi återkom till byn berättade barnen att kidnapparna kommit tillbaka. Men att barnen gjort precis vad vi uppmuntrat dem till. De sprang allt vad de orkade bort från bilen och nu blev inget barn kidnappat för Trafficking.
Barn i risk zonen
En kväll ringer Irt. Hon är en kvinna som varit med i en av CSC’s workshops. Hon berättar att ett grann barn far riktigt illa. Tjejen slängs ofta ut ur huset, är ofta slagen, hungrig, smutsig och full i löss. Irt låter henne ta skydd hemma hos henne. Men nu misstänker hon att tjejen kommer att säljas.

Ännu hade vi inte en rescue plan färdig men vi har kontakter. Jag ringer Dr. Ying som har ett team inom Public Health som jobbar med barn och ungdomar i riskzonen. Hela apparaten sätter igång med polis rapport, OSCC (One Stop Crisis Center- sociala myndigheternas kris grupp). Jag blir ombedd att hänga på och gör det för vår medarbetares skull men också vet jag att myndighets personer i detta land ofta skärper sig och gör sitt yttersta bästa om en utlänning är närvarande. Så det kunde bli mer postitivt för barnet i denna ändå hemska process. 

Bygga förtroende mellan myndigheter och folket
Det behövs byggas ett förtroende mellan myndigheter och folket i samhället. Och vi har förstått att församlingarna i provinsen inte vet vad man ska göra när barn far illa. Därför blundar man hellre och säger inget och vänder ryggen till.
Här ropar barnen på hjälp men vem  ser eller hör.

Denna tjej har nu placerats i ett familjehem som Destiny Rescue har i annan stad i Isaan. Jag är så tacksam för kontakter och samarbetsvilliga myndigheter som lät oss föreslå en lämplig plats för tjejen.
Irt som anmälde har tyvärr fått flytta då hon blev hotad till livet av släktingarna som ville sälja Earn. Nu försöker vi hitta jobb till henne på en säker plats.

Efter denna händelsen började allt fler organisationer uttrycka  behovet av en länk till myndigheterna.
--För att slippa vara anmälarna och bygga murar i relationer bland grannar eller i samhället.
--Minska riskerna för hämnd.

Kulturellt låtsas man att man inte vet något och inte sett något. Och att man inte får göra något så att grannarna tappar ansiktet. Jag är säker på att vi har samma varianter i Sverige på små isolerade orter.

Child Safe Community Nätverk
Nu samlades vi till ett sista CSC nätverk för året. Samordnade med Dr. Ying och Khun Jui från OSCC att berätta om hur vi bäst kan skydda barnen. Och hur vi kan nätverka tillsammans. De drog några case studies och berömde samarbetet med  CSC. Över 50 representanter var närvarande alla från barn relaterade verksamhet, skolor och församlingar.

Vi hade anat ett uppdämt behov av att veta hur man ska kunna hjälpa barn i riskzonen och hur man kan anmäla utan att själva bli utsatta för risker.
Direkt efter samlingen bad 4 av deltagarna om hjälp med olika fall barn i riskzonen.
En ny plats med sjuka värderingar
I helgen som gick har teamet besök ett område där vi fortfarande inte haft  en möjlig koppling för att prata  om barns rättigheter. Nu har någon vågat berätta.  En akut situation med en flicka i händerna på en styvmorfar, och flickan utsätts för mycket övergrepp. Syskonen har flytt men hon förväntas ta hand om en blind gammal man i samma hem.

Efter denna togs teamet till en familj där mamman jobbar på nätterna i karaokebaren och inte vet vad som händer sina tre barn. Den äldsta är 9 år och börjar skaka bara vi nämner morfars namn. Hon har utsatts för övergrepp inför sina småsyskon.
I detta samhället utnyttjas barnen av äldre släktingar precis som om det var det naturligaste i världen. Föräldrarna är inte närvarande liksom överallt i Isaan.

Vårt lilla team kom tillbaka med vetskapen om dessa enorma behov.
Det här är våran JUL

Just nu planerar vårt team och samordnar för insatser i detta samhället, men ryktet har nått oss att hela kommunen har samma problem. Här är det först en akutinsats av anmälan till myndigheter. Men också en långsiktig  undervisning av barns rätt till trygghet. Balansen är svår när vi också måste bygga förtroende så att  vi kan nå deras hjärtan med en värdegrund som inte kränker barnen. Och bygga en tryggare framtid för alla barnen i detta samhället.
Det här blir våran julsatsning. Vårt lilla team med Rose och Mint och Lampuang offrar bekvämlighet och tar risker  för att jobba för att barnen ska få en tryggare framtid.

Vårt barn projekt Child Safe Community  behöver resurser för nästa år. Kanske du känner någon som vill satsa.

Kram Anna

15 december 2015

Fullbordat uppdrag.

Vår vän och kollega Lena Bäckdahl avslutade sitt jordiska uppdrag 9 dec. Hon hade just fyllt 70-år. Lena arbetade i tre nationer: Bangladesh, Kambodja och Afghanistan och besökte många fler. Hennes favorit uppgift var att träna traditionella barnmorskor (TBA). Hon har varit en välsignelse för många mammor och spädbarn.
                                               Foto Kjell Bonerfält i Afghanistan.

På varje plats där Lena arbetade var hennes kärlek till de lokala kristna tydlig. Det är skönt att veta att hon är nu fri från plåga, fri från lidande och i sällskap med Jesus, aldrig mer ensam.

Begravningen kommer troligen att äga rum den 7 januari 11.00 i Filadelfiaförsamlingen i Örebro. 

Lenas uppdrag är nu fullgjort. Men hon är saknad av oss och många. Anna

12 december 2015

9/12 och 12/12

Tack kära ni alla som gratulerade oss på vår bröllopsdag 9:e dec. Den dagen är en stor dags för oss. Vi gifte oss i Kungshamn 9 Dec 1972.

Alltsedan 1974 har 12:e dec också varit en speciell dag. Ibland har vi stora dagar som vi med åren glömmer. Men jag glömmer inte 9/12 och 12/12.

12/12 lämnade vi Evert och Svea Eriksson i Gorakhpur, UP, Indien med tåg till Varanasi, vidare till Kolkata, till Jessore och den 17e Dec 1974 kom vi till Dhaka.

Med det första som Bengt Sundberg sa var att: Chris och Hilevi (syster med Solevi J)Begg dog den 12/12 i Jugoslavien i en trafikolycka. Chris hade varit vår ledare för UP 74 några veckor tidigare. När vi kom till Dkaka fick vi det rum på Kiljee Rd i Mohammedpur som de hade bott i några månader före UP74. Bibelordet Heb 12:12 klingar i mig varje år den 12/12. 
Så också i år. Vi får aldrig glömma de viktiga milstolpar som Gud själv gett oss. Detta är en av dem för mig. Ingvar

08 december 2015

En sång som tänder.

06 december 2015

Älska dem .... även om de skulle hata mig.


Vi kristna kan inte förstå hur muslimer kan göra grymma terrorist handlingar mot oskyldiga i Islams namn. Ett sätt att försöka förstå är att intala sig att de inte är religiösa, att de inte är rättrogna muslimer, att detta inte är Islam. Många även muslimer försöker komma undan problematiken med att tro detta.

Jag skall inte här diskutera Islam utan ställa frågan: Hur handlar jag som Jesu efterföljare? Svaret är inte att stänga dörrarna, hata dem mer, ha mer vapen eller att intala sig själv att de inte är Muslimer, Buddister, Hinduer, Kristna, Ateister eller .... 

Svaret är att Guds kärlek är stor nog för att även jag skall kunna älska dem även om de vill vara våra fiender. Även om de väljer att göra mig illa väljer jag att älska dem.

Anna och jag har bott 12 år i Mohammedpur, Dhaka, Bangladesh. Vi var med och grundade en församling i Mohammedpur. Vi mötte många ”namn" muslimer som bara följde Islam som tradition under de större islamska högtiderna. Men också mötte vi dagligen rättrogna muslimer som såg på oss med hat i blicken. Och de älskade att hota oss.

Min upplevelse är att den enda vägen som fungerar är att jag väljer att älska dem med Guds kärlek
  • även om de skulle handla i oförstånd.
  • även om de skulle hata mig.
Guds kärlek är starkare än hatet. Ja starkare än allt ont. När jag väljer att förlåta kan jag älska med Guds stora kärlek även om .....

Även här i östra Thailand och södra Laos finns det de som tror svaret är att hata. Men även här segrar Guds Kärlek.   

Lyssna på denna sången: Gilbert was 17 when his father was stabbed 26 times and killed for his faith and ministry in Iran. God transformed the tragedy into a profound testimony when Gilbert forgave the persecutors. Gilbert wrote this song and dedicated it to the ones who caused him to mourn.https://www.youtube.com/watch?v=gRxiJypoae4&feature=share

Ha en underbar 2:a Advent.... och låt Guds stora kärlek växa. Ingvar
                                       
Kort från en skola med 380 barn + 24 lärare där vi i fredags berättade om varför vi firar Jul:                                                             
  
                                     


03 december 2015

VOTC ....in Ubon&Pakse.

I tisdags var The Community (Training) Centre här i Ubon överfull. 5 från Thai-myndigheterna kom och 45 från det civila samhället (organisationer, församlingar, missioner, etc) för att få svar på frågan: Hur kan vi tillsammans hjälpa barn och ungdomar i riskzonen? Situationen är att Isaan (inkl. de som kommer from Laos via Isaan) förser Bangkok med 80% av alla prostituerade. Vad är roten till detta?
Barnen vill prata med oss (The Voice of the Children (VOTC) and teens) men vi vuxna har tyvärr svårt att lyssna på dem och tro dem. Nu vill många jobba på barnens rätten till trygghet.


Uppmaningen i tisdags var stark: 
1. Lyssna på barnen. Tro dem.
2. Gör det som är gott på ett rätt sätt. Det kan vi bäst vara och göra tillsammans.

Efter samlingen i tisdags kom representanter för 4 församlingar/organ och bad oss vara länken till myndigheter för barn som just nu lever i riskzonen .... att bli sålda. När jag tog detta kort i Laos föddes en djup önskan att vi skall jobba hårt i CSC så ingen av dessa Lao barn skall bli prostituerade i Bangkok.  


Det är sant att i vår ensamhet kan vi lätt ge upp men tillsammans ser vi hopp. Och när vi vuxna har hopp, vågar lyssna på barnen/ungdomarna får de också hopp. Att dela med sig Knowledge, Attitude and Practice (KAP) ger hopp som smittar av sig.

Vi ser mer och mer att: ''Ska vi kristna i Isaan och södra Laos bli trovärdiga i samhället måste vi höra barnens rop och målmedvetet tillsammans jobba med barnen och varandra för barnens rätt till trygghet i samhället".

Projektet heter 
och arbetar både i östra Thailand och i södra Laos.